Öuran, även kallad Euran och Örarna, ligger ytterst i havsbandet i Larsmo skärgård ett par sjömil nordväst om Mässkär. Ön har stigit ur havet för drygt 1000 år sedan, först som ett tiotal små stengrynnor (Örarna), som landhöjningen har fogat ihop till en smal holme som sträcker sig ca 4 km från norra till södra udden. Öuran har i flera hundra år varit en viktig fiskeplats och utgångspunkt för säljakt. På den södra udden finns ett gammalt fiskeläge, på ön finns även en del fornfynd som berättar om Örarnas långa historia.

Jag har genom åren besökt Öuran många gånger. På sommaren brukar det bli besök med barn och barnbarn i den västra sandviken, vandringar på klipporna vid Slottsberget och blåbärsplockning i den närliggande skogen. 

Men den 4 km långa vandringsleden har jag aldrig vandrat runt. Nu i veckan har jag besökt Öuran två eftermiddagar och vandrat runt i den omväxlande och höstglödande terrängen. Ända till Mässkär kunde man se att höstglöden just nu frodas på Öuran. 

Här finns de slipade klipphällarna på den västra stranden, sandvikarna på både östra och västra stranden. Här finns ett par aspelundar och björkskogar med gamla, lågt förgrenade kronor.

Det finns även täta granskogar mera norröver och likaså en del dungar med knotiga tallar. Inne på ön finns kärrområden och lågmarker efter de tidigare sunden mellan öarna. Många olika biotoper samsas på ön och både floran och faunan är rik. Just nu var det ganska lugnt i djurvärlden, några vitsvanshjortar rusade förbi mellan träden, stjärtmesar klängde i björkarna, en vitryggig hackspett hastade omkring på stammarna och undvik elegant att bli fotograferad.

Vid Risknösen, längst i nordost längs stigen, finns härliga mossbevuxna klapperstensfält, där man även hittat rester efter gamla gravrösen.

Det blev två underbara eftermiddagar längs vandringsleden, som emellanåt upplöstes i blåbärsriset och lämnade vandraren fundersam ute i skogsbackarna. Men ingen panik med det, ön är smal och stranden och det glittrande havet är alltid nära.